Intensivt i Hufvudstaden

Det tar tydligen på krafterna att spendera två dagar bland en massa läkare. Jag sov 14 timmar efter att jag dykt ner under täcket på torsdag kväll/natt. Det är ett antal år sedan jag steg upp 14.00 på dagen! Men den sömnen behövde jag nog. Läkardagarna var intensiva och intressanta. Man förundras alltid över hur jobbigt det är att stå 8 timmar i sträck. Vi var absolut på rätt ställe med tanke på att knyta viktiga kontakter omkring i landet. Trevligt gäng var det också i Koseks gemensamma avdelningen på mässan. Kvällsfesten gick av stapeln vid Tapahtumatalo Bank. Trots att vi kände oss lite malplacerade bland alla läkare så var det en intressant upplevelse. Det bjöds på mat, dryck och underhållning. Skulle vi inte haft väckning klockan 7.00 följande dag skulle vi nog stannat längre än till klockan 23, men vi insåg att det var dags att ta taxi till hotellet efter att vi släppt loss på dansgolvet en liten stund. Sista mässdagen var ganska lugn, tror bestämt att en stor del låg hemma i krabbis efter föregående kväll! Vi packade ihop våra saker vid halv 5 tiden och släpade iväg oss till tågstationen. Det mest passande färdmedlet med tanke på våra skor, mängden väskor och föret skulle antagligen ha varit traktor eller snöskoter. I tåget hamnade vi i samma vagn som en upprörd rysk tant som absolut inte ville betala 15€ för en sittplats. Det finns tydligen alltid någon som tycker att medresenärer behöver underhållas på ett eller annat sätt. Jag fick även äran att stå och frysa en halvtimme vid S:joki eftersom tåget till Karleby som stannar vid Bennäs inte fanns på spåret när jag skulle byta. Jag grävde fram bilen vid Bennäs och körde hem till K och hundarna. Efter det har jag inte gjort mycket mer än förflyttat mig från sängen till soffan och tillbaka! 

Inkommande vecka blir det Syömishäiriöpäivät i Åbo. Tänkte att jag även skulle satsa lite på det sociala och träffa några kompisar under veckan. Jag tycker jag börjar bli lite isolerad från allt som inte har med jobb eller hemmet att göra. Å andra sidan inser jag att det är en sådan fas i livet nu då jobbet kräver mycket av min tid. Egentligen är jag nöjd över att det är så, jag gillar ju mitt jobb!  

H