Intensivt i Hufvudstaden

Det tar tydligen på krafterna att spendera två dagar bland en massa läkare. Jag sov 14 timmar efter att jag dykt ner under täcket på torsdag kväll/natt. Det är ett antal år sedan jag steg upp 14.00 på dagen! Men den sömnen behövde jag nog. Läkardagarna var intensiva och intressanta. Man förundras alltid över hur jobbigt det är att stå 8 timmar i sträck. Vi var absolut på rätt ställe med tanke på att knyta viktiga kontakter omkring i landet. Trevligt gäng var det också i Koseks gemensamma avdelningen på mässan. Kvällsfesten gick av stapeln vid Tapahtumatalo Bank. Trots att vi kände oss lite malplacerade bland alla läkare så var det en intressant upplevelse. Det bjöds på mat, dryck och underhållning. Skulle vi inte haft väckning klockan 7.00 följande dag skulle vi nog stannat längre än till klockan 23, men vi insåg att det var dags att ta taxi till hotellet efter att vi släppt loss på dansgolvet en liten stund. Sista mässdagen var ganska lugn, tror bestämt att en stor del låg hemma i krabbis efter föregående kväll! Vi packade ihop våra saker vid halv 5 tiden och släpade iväg oss till tågstationen. Det mest passande färdmedlet med tanke på våra skor, mängden väskor och föret skulle antagligen ha varit traktor eller snöskoter. I tåget hamnade vi i samma vagn som en upprörd rysk tant som absolut inte ville betala 15€ för en sittplats. Det finns tydligen alltid någon som tycker att medresenärer behöver underhållas på ett eller annat sätt. Jag fick även äran att stå och frysa en halvtimme vid S:joki eftersom tåget till Karleby som stannar vid Bennäs inte fanns på spåret när jag skulle byta. Jag grävde fram bilen vid Bennäs och körde hem till K och hundarna. Efter det har jag inte gjort mycket mer än förflyttat mig från sängen till soffan och tillbaka! 

Inkommande vecka blir det Syömishäiriöpäivät i Åbo. Tänkte att jag även skulle satsa lite på det sociala och träffa några kompisar under veckan. Jag tycker jag börjar bli lite isolerad från allt som inte har med jobb eller hemmet att göra. Å andra sidan inser jag att det är en sådan fas i livet nu då jobbet kräver mycket av min tid. Egentligen är jag nöjd över att det är så, jag gillar ju mitt jobb!  

H

Jag borde städa ut julen...

.. men jag orkar inte. Det är hundfritt och K-fritt i huset för tillfället och jag har just avverkat 6 avsnitt av Frasier. Frasier fungerar alltid lika bra när man behöver nollställa hjärnan.

Det var en hektiskt dag på jobbet idag. Huset var fullt och dessutom hade vi ett vårplaneringsmöte samt team eftersom båda våra läkare var på plats. Det blev många diskussioner, funderingar och en hel del skratt. Jag såg på klockan 9.15 när jag hade vilat klart med tjejerna, nästa gång var 15.15 när största delen dagens program var avklarat. Det var en tid sedan det var sådär busyt på kliniken, men mycket trevligt var det. Trots att det resulterade i huvudvärk som jag nu försöker kurera med en vetedyna.

Jag har varit duktig idag. Jag körde via biblioteket här i Årvas när jag körde hem och slängde ner några böcker, som legat x:antal veckor i min bil, i skamlådan! Jag har tydligen inte ännu lärt mig att jag skall låta bli att låna böcker. Jag lämnar aldrig tillbaka dom i tid. Numera kan jag inte besöka något bibliotek i Kronoby kommun eftersom jag har såna fruktansvärda skulder. Jag beslöt att fly kommunen istället för att ställa mig öga mot öga med någon elak bibliotikarie. Får se hur länge den strategin fungerar. 

Om man inte räknar med idag, som var mycket trevlig, har veckan varit lite halvjobbig. Jag har kännt mig ganska risig. Magont och trötthet. Endera har jag haft en semi-magbobba eller så är det mina vanliga magproblem som jävlas. Jag har spekulerat om tröttheten kan bero på låg hemoglobin. Jag borde ha hämtat järnsaft från apoteket efter jobbet, men det glömde jag ju förstås. Nå, det om mina krämppor, som tur känns det bättre idag. Krämppor hör överlag till mitt dagliga status, så det är inget nytt!

Min vecka har även innehållit fotografering av en trafikkamera ( 2 böter to go detta år ), tjafs med DNA om en räkning och hundspyor. Elsa hade ätit något hårigt (???), antagligen under ondagkväll för hon spydde 10+ gånger (tappade räkningen) natten mellan onsdag och torsdag. Av dessa 10+ gånger var 4 i sängen och en i tamburen. Den i tamburen var en jätte pöl iom att jag just matat i henne vatten så hon inte skulle torka ut. Problemet var att det var ca -20 grader i tamburen dvs pölen frös till is på några sekunder. Jag hade inget annat val än att ta till moppen. Jag stod alltså och moppade tamburgolvet 03.00 på natten. Att sova är överskattat! Stackars Elsa såg ut som ett visset löv. Jag försökte få henne att sova med mig på soffan men i något skede hade hon tassat upp till K, där hon tydligen hade spytt gång 4 av 4 i sängen samt en hop på golvet. K fick äran att torka upp de två sista.

Vi har inga vidlyftiga planer för helgen. Kanske bio med syster J och hennes M på söndag. Det blir att fortsätta vila upp mig så jag orkar med Läkardagarna onsdag till torsdag. Jag ser inte framemot att ta 05.44 tåget till Hesa. Då jobbigheten skulle ta slut efter att man lyckats ta sig till tåget i tid, men mitt huvud återmhämtar sig inte under hela dagen efter en sådan tortyr. Jag borde dessutom vara representativ senare på kvällen. Trots tortyren skall det bli intressant och roligt. Det ska även bli kul att se alla andra utställare på mässan. Hotellfrukost är ju inte heller fel! 

Kvällens dilemma är: mera Frasier? Kanske Big Bang Theory som jag redan sett en omgång? Band of Brothers som jag också sett en runda och som antagligen resulterar i krypande i skyttegravar och granatkastande på "fienden" hela kommande natten. Eller så spenderar jag kvällen med Tony Hill på TV 4 plus klockan 23.00 och framåt. Tony Hill gör mig aldrig besviken.

Jag tror det blir Tony...

Ha en skön kväll vänner

H

Ett nytt år folk!

Jag kollde just in besökare på min blogg, jag har bla haft en besökare från Moldavien... hmm... Det finns tydligen människor som har mindre att göra än jag trots allt! 

Nyåret gick ganska lugnt till, syster J och hennes M var på besök. Julle var också med så Cavalierstimmet var komplett också denna gång. Det blev en riktig gemytlig kväll med mat (J åt hönssås i misstag), vin, skumppa och annat drickbart, raketer, spel och live streaming till Los Angeles. Gårdagen spenderade på soffan. Idag borde jag nog göra något vettigt. Det finns bla två stora högar med skitiga kläder uppe på vinden som jag borde bära ner. K vägrar bära ner dom (det är han som sköter om tvätten) eftersom han anser att det är min uppgift att frakta ner kläderna trots att det är han som sköter om själva tvättandet. 

De senaste veckorna har varit ganska hektiska. Chefen åkte iväg på två veckors semester så jag fick hålla i trådarna vid kliniken mellan 9.12 och 23.12.  Jag är hemskt glad och tacksam över att Marjo har sådan förtroende för mig att hon flyttar över ansvaret för verksamheten helt på mig utan större oro. Det är händelser som dethär som har lett till att jag utvecklats massor under det senaste halvåret. Att någon förstärker de uppfattningar som man innerst inne har om sig själv men som ibland blivit ifrågasatta av andra och även mig själv. Det är ju så som ens chef skall vara, dvs hon/han skall ha kunskapen  att ta fram de starka och innovativa egenskaperna och personlighetsdragen hos sina anställda.  Hur som helst veckorna före julen blev lyckade och vi körde hårt på tillsammans med kollegerna M, H, K och M. De två veckorna avslutades med en massa kramar och ett härligt julkort med de vackraste av vackra orden av min egenpatient. De orden kommer jag att kunna ta fram och se på när jag känner att krafterna tryter och att jag inte räcker till.

Julen spenderades i Nedervetil och Jeppis med god mat, familjerna, hundarna och julklappar. Än en gång fick vi konstatera att det blev lite väl stressigt. Nästa år får vi lov att planera annorlunda.  

Om jag ser tillbaka på det gångna året hade jag ingen aning om att mitt liv skulle se ut som det gör idag. Årskiftet 09-10 hade jag ingen aning om att jag skulle bo i Oravais redan ett halvt år senare. Inte visste jag heller att jag skulle jobba med ätstörningar i Karleby eller att kliniken över huvudtaget skulle finnas. Jag visste inte att jag skulle få träffa en massa nya, intressanta och underbara människor under det kommande året. Jag hade heller ingen aning om att jag idag skulle ha utvecklats personligen så mycket som jag har gjort. Jag kan inte säga att det gångna året på något sätt har varit enkelt. Speciellt inte början av det. Jag har fått inse att jag med jämna mellanrum går igenom personliga kriser då jag känner mig svag, ynklig och okunnig men att jag klarar mig igenom dessa, och att jag varje gång kommer jag igenom skiten med mera kunskap om mig själv och hur jag skall hantera nästa kris. Jag sa upp mig från ett jobb utan att veta vad det jag band mig till skulle resultera i. Mina val har blivit ifågasatta av både nära och omgivningen. Människor som jag tidigare har sett upp till och betytt mycket för mig har visat sidor av sig som gjort mig besviken. Mina kunskaper inom det området som jag brinner för och jobbar med har blivit ifrågasatta. Trots att det var jobbigt att inse att jag inte automatiskt kunde stiga in i min arbetsroll och ge 100% av min kunskap och kapacitet var det vid just den situationen då jag behövde bli ifrågasatt och fundera över mitt eget agernade. Jo, jag var jävligt sur till en början, mest på mig själv, men ganska snabbt insåg jag att jag måste rycka upp mig och visa vad jag på riktigt kan. Och det gjorde jag. Dethär betyder inte att jag framöver kommer att agera felfritt, definitivt inte, men sannolikheten att jag presterar under min egen förmåga är nu betydligt mindre. I år har jag har för första gången fått uppleva hur det är att jobba på en arbetsplats där jag stortrivs och dessutom kan jag kan vara mig själv till 100%. Jag har fått nya vänner både genom mitt arbete och utanför. Jag har insett hur bra jag trivs att bo ut på landet (trots att jag saknar vissa bekvämligheter, främs Makuuni och Anttilas DVDutbud). Jag får bo i ett hus som jag "äger" tillsammans med K och som vi båda trivs i. Ännu känns det inte helt som vårt eget, men med tiden kan vi planera och forma det precis som vi vill att det skall vara. 

Med andra ord: Året har varit jobbigt, tungt, intressant och härligt. 

Januarimånad väntar med bland annat Läkardagarna i Helsingfors där Ätstörningskliniken står representerad med en egen disk i mässcentret mellan 10 och 13.1. I slutet av månaden blir det en till resan till H:fors då jag deltar i en diskussionkväll vid soc&kom. Dessutom kommer jag att officiellt sitta en dag i veckan i kontoret och bedriva forskning och verksamhetsutveckling. 

Tack alla vänner, nära och kära för det gångna året. Jag vet att jag försummat vissa av er. Vi får hoppas ett detta år blir annorlunda på den fronten!

Kram

H