Det är en tid sedan jag senast hade tid/motivation att skriva ner några rader. Det har hänt mycket under sommaren! Jag jobbade min sista månad på tonårspolikliniken i Jeppis i Juni. Jag sade upp mig i mitten av juni, med blandade känslor. Det kändes vemodigt att lämna ett jobb som jag trivdes mycket bra med. Dessutom hade jag en underbar jobbkompis och det är aldrig lätt att lämna sina klienter som man hunnit få så bra kontakt med. Men jag insåg att det inte fanns något annat alternativ. Jag hör hemma inom ätstörnigsvården. Jag hade semester hela Juli. Halva månaden gick åt till att fixa och renovera huset och trädgården. K hade också semester så vi fick en hel del gjort med hjälp av våra föräldrar. Bla rev vi ner tapeterna i köket, lade upp nya, målade köksskåpen (rättare sagt var det min kära mor som gjorde det :)) och gjorde klart staketet och grindarna. Vi avslutade hela jobbet med några kaotiska och stressiga dagar före jag firade min examen den 17:nde juli. På dagen kom släkt och bekanta hit och festen var en succe. Hemskt roligt att alla jag bjöd kom! Farbror Matt spelade trumpet på balkongen och tom grannarna stod ute på sina gräsmattor och lyssnade, det var mycket fin och oförglömligt. På kvällen kom några vänner och firade. Tyvärr var det flera av de bjudna som av en eller annan orsak int hade möjlighet att ta sig hit så vi var inte så många, men det var lika trevligt för det. Vi satt länge ute och njöt av vädret. På söndagkväll körde jag till Jeppis sov natten hos syster J och M för på måndag morgon åkte vid med tåg till Hesa för att se på MUSE! Vädret var perfet och keikkan lika så. Jag väntar redan på nästa tillfälle att få se dem. Efter Hesaresan blev det Jeppisdagarna och på måndagen efter åkte K och jag till Sthlm. Riktikt mysig resa. Vi tog det ganska lugnt och gick mest på stan och så hann vi två gånger på bio under två dagar! Efter resan var det bara veckoslutet kvar och så började jobbet!
Första veckan gick åt till teammöte, en massa inköp och inledande vårdmöten. På måndagen träffades vi hela teamet för första gången och det kunde inte vara ett bättre jäng som Marjo har samlat ihop. Måndagen efter körde vi igång på riktigt och nu efter två veckor med patienterna vid kliniken kunde jag inte vara nöjdare! Klart, det tar en tid förän alla kommer in i rutinerna, både patienterna och vi som jobbar, men så är det ju alltid när det är ny plats och nya människor. Utrymmena är perfekta och vi har ett starkt team. Nej, man undviker inte att dethär är tungt . Vi spenderar i princip hela arbetstiden med patienterna, även under lunchen. Det är då vi behövs som mest. Man vet aldrig hur dagen kommer att bli, det kan vara mycket påfrestande men samtidigt är det det som gör att man hålls motiverad. Ätstörningar är en mycket svår sjukdom, men samtidigt ser vi dagligen små framsteg som gör att man vet att man är på rätt plats.
Tyvärr blev jag anfallen av en förkylningsbobba i söndags, så nu har jag varit halvt utslagen i några dagar. Idag kom väggen emot! Jag blev tvungen att stanna hemma i sängen. Det har nog aldrig varit såhär jobbigt att inte kunna ta sig till jobbet! Men imorgon blir det jobb igen!
Vi skall hoppas att jag får arbetat upp lite mera motivation till att blogga lite mera aktivt nu i höst! Men nu blir det en till kopp te!
Ha det bra folk!
Kram
H
Elsas egentliga inre 
Full koll
På bryggan i Pirilö
Solen i ansiktet
Man vet aldrig vad man behöver...
Väntar ivrigt 
Systrar, en lite tröttare
Sommarfötter
Paddlig runt Pirilö
