Greetings from Jakobstad

Jag sitter för tillfället vid syrrans i Skata. Jag jobbar imorgon och på torsdag och idag hade jag ett par möten, så därför är jag här redan. Det är någon form av möss/råttor/sorkar som underhåller mig med sina, vad som låter som, dödsskrik. Överens verkar de hur som helst inte vara. Det är lite svårt att avgöra för de tycks vara i mellangolvet i duschen.

Helgen gick åt i arbetets tecken. Jag översatte ett antal sidor från finska till svenska. Riktigt underhållande faktiskt. Det var roligt att göra något som man upplevde som givande för en gångs skull. Sådär utöver jobb och fritid då menar jag. På lördagen var jag och dreglade över möbler som jag skulle vilja ha. Bland annat en säng som min rygg är i stort behov av. Jag skall försöka övertala K att vi skall köpa den när vi flyttar. Vi tog också en sväng in via ett par bilaffärer. Jag borde köpa en bil (begagnad) som håller att köra med och som inte drar för mycket bensin. Jag har inte så stora krav bara den inte är röd, eller fulblå. Det börjar bli dags att återlämna Primera åt mina föräldrar. Jag har nött på den tillräckligt länge nu. Men jag skulle faktiskt inte alls ha emot att köpa en egen Primera. Den har varit mycket bra att köra med.

Alma, the wonder dog, ska på Match Show på måndagen. Stackars Alma kommer att vara helt vilsen. Alma är inte den modigaste hunden i världen. Få se nu hur det går. Bra med lite övning inför utställningen 17 april. Enligt Almas uppfödare, N, är hon för liten i växten för att få några riktigt bra resultat, så vi får se sedan. Hon måste ju få pröva på i alla fall! Och, jo. De har nog rymt flera gånger sedan senaste rymningsrapport. Det är Alma som lurar iväg Elsa på upptäcktsfärder på åkern bakom vår lägenhet. Det blir nog att bygga ett ordentligt staket när vi har flyttat.

Nu börjar de bli dags för en tekopp och lite Hus & Hem!

Kram
H

Ett beslut senare

Jag sitter hemma i Smedsby i soffan. Skönt! Jag bestämde mig för att inte göra kurserna i 'Främjande av psykisk hälsa' färdiga. Jag började känna mer och mer att det tog för mycket på krafterna och att det tog ifrån mig energi som jag borde sätta på annat nu för tillfället. En uppgift som vi håller på med ska jag göra klar, det är så lite kvar på den så det skulle vara löjligt att låta den vara. Dessutom gör jag den tillsammans med en klasskompis så jag vill heller inte lämna henne ensam med den. Jag är nöjd med mitt beslut. Ibland måste man inse att man inte räcker till till alla håll.

Vi har köpt ett hus. Det kan man väl säga när man har skrivit under köpebrevet. Vi skall flytta till.... ORAVAIS! Joo, då! Ni läste rätt. Vi ska vaal Orvasboan! Jag har redan börjat vänja mig genom att kalla odjuren till Orvasboan. Bäst att börja aklimatisera sig i tid. Vi hittade ett fint hus som har en grund från 1700-talet. Ni som vet hur min fammos hus ser ut i Nedervetil, den ser ungefär ut så, men den är i bättre skick. Sju rum, två vessor, bastu och så finns det ett stort uthus. Dessutom är trädgården rik på alla möjliga blommor, bär och annat intressant. Växthus finns det också! Vi kommer antagligen att flytta in i maj-juni. Så skall vi/K förstås sälja denhär lägenheten också. Det är en hel del på gång nu. En massa papperskrig och mycket som man skall hålla reda på. Detdär att hålla reda på saker är inte riktigt min grej. Jag är tankspridd. Jag har flera gånger funderat om jag lider av någon form av förtidsdemens, men så har jag tröstat mig med att jag bara tänker för mycket. Om det nu då är bättre.

Jag är ännu i en lite konstig dimma efter att ha varit på hög varv med allt. Det gäller att varva ner nu och så börja ta itu med sådant som jag faktiskt vill göra!

Jag såg på Skavlan just. Min favorit norrman var där. Aksel Lund Svindal!! Han är min reserv man. Ola Salo och The Ark var också de där och framförde den nya singeln Superstar. Vet inte riktigt vad jag tycker om den ännu men om det går som det brukar så blir den en favorit efter några lyssningar. Till och med Ola har börjat samla vuxenpoäng. Han har gift sig och skall bli pappa. Inte dåligt det inte.

Dagens text är inte så mycket att hänga i julgranen. Jag tror det börjar bli dags att krypa under täcket. Imorgon skall jag njuta av att jag INTE behöver skriva tent.

Kram
H

Nära på att ge upp nu!

Jag borde sitta och läsa på tent nu men jag orkar/vill/kan/bryr mig inte!! Jag är omotiverad och det känns stressande. Det har aldrig tidigare i mitt liv tagit såhär emot att ta tag i skolarbeten. Det beror på många saker: jag är stressad, jag har mycket annat på gång nu, jag har redan min examen avklarad så dessa studiepoäng kan alltså ses som totalt onödiga om man vill slå sig mot den sidan. Det mest jobbiga med situationen är att jag inte vill att resultatet av det jag gör ska bli dåligt, jag lägger mig alltså hellre ner på marken och ger upp än presterar, ursäkta mig, skit!!! Och det är just det jag kommer att göra om jag fortsätter med de skolarbeten som jag nu har på gång! Dessutom är det intressant, vilket gör mig på ännu sämre humör, för jag har faktiskt nytta av dehär kurserna som nu är på gång. Frågan är, orkar jag. Studiehelheten heter ju 'Främjande av psykisk hälsa' men jag börjar småningom ifrågasätta om dethär främjar min egen psykiska hälsa. Detta är ett dilemma. Jag slåss med kraven jag har på mig själv att fixa dethär och med längtan av att ge upp, men att ge upp hör inte riktigt till min värld. Egentligen är det väl inte att ge upp, utan att prioritera sitt eget huvud som för tillfället behövs mest på jobbet.

Suck ändå! Jag får väl försöka läsa lite i alla fall...

Kram
H

Hundar på rymmen och bra dokumentär

Denhär helgen har våra kära hundar inte stått så högt i kurs. Vi bestämde oss för att bona golvet igår. Problemet var hur vi skulle få hela lägenhetsgolvet bonat på en gång. Vi konstaterade efter en tids begrundande att det inte skulle gå att sköta allt på en gång så vi delade upp det så att K tog ingången och korridoren först medan jag och doggarna satte oss i tryggt förvar i vardagsrummet med soffan som hinder till det nybonade golvet. I något skede tyckte jag att det var dags att släppa ut Elsa på bakgården (vi har satt upp ett litet (läs: fult) provisoriskt staket på gräsmattan) för att undvika pölar på golvet. Alma fick inte ta sig bakgårdsfriheten för hon hade upptäckt att det går att hoppa över staketet gå grund av den höga snön. I något skede, när jag kallade in Elsa, lyckades Alma smita ut och märkte till sin stora förtjusning att hon kan upptäcka världen på andra sidan staketet, Elsa följde förstås med. Jag insåg förstås att jag måste hämta hundarna innan någon bil mejar ner dem. Nästa problem: jag hade inga skor, de var alla i tamburen på andra sidan det bonade golvet. K tyckte jag skulle ta av mig barfota och springa ut i snön och hämta beastarna, det tyckte inte jag. Trots att K verkade tycka att hans nybonade golv var heligt så beslöt jag att dra av mig sockorna och spurta över golvet. Jag sprang ut och upptäckte att beastarna hade hittat en ny vän, en mycket förundrar dvärgschnauzer. Elsa var lättfångad men Alma fick jag jaga runt en stund. Grannarna fick åtminstone underhållning. Jag fick in hundarna till sist men vi satt strandade i tamburen tills golvet hade torkat. Efter det var jag mindre förtjust så jag slängde in dem i vardagsrumsfängelset och gick vidare till datorrummet. På samma gång insåg jag att terassdörren fortfarande stod på vid gavel. Samma rumba igen. Efter det hann vi konstatera att: jo mina fotspår fanns i bonvaxet, Elsas kisi och kakka och det nybonade golvet inte var så bra kombination. Vi beslöt att bona golvet på nytt först när vi flyttar ut. Och jo, monstren rymde en gång till, men denna gång fick K äran att underhålla våra grannar. Jo, vi var på mycket bra humör efter allt dethär. Som tur var vi bjudna till B och Ts senare på kvällen så vi slapp hårbollarna i några timmar. Det var riktigt skönt att komma ut och träffa andra en kväll. Jag har känt mig lite asocial den senaste tiden. Vi så på The Box med Cameron Diaz. Ganska annorlunda film, men inte alls dålig.

Idag har vi varit ut och gå med monstren (de har återfått sitt värde efter gårdagens kurskrasch). Det blev en ganska lång rutt så Elsa började strejka. Som tur finns det husse som bär en när det börjar ta emot att gå. Så var vi en sväng till Jysk och kollade in två soffor som är både snygga och billiga. K har varit på gym, som vanligt, och jag har läst på tent. För engångsskull är tentlitteraturen intressant. Boken heter Managing Mental Health in the Community. Mycket läsvärd bok för alla som jobbar inom mentalvård eller planerar en karriär inom området.

För en stund sedan såg jag fösta delen av en dokumentär som behandlar livet på en stängd psykiatrisk avdelning i Stockholm. Mycket, mycket intressant. Avdelningen är inriktad på behandling av manodepression eller bipolör sjukdom som det också heter. Man får följa med några av patienterna och hur deras tillstånd utvecklas under en viss tidsperiod. Det är en dokumentär som absolut behövdes. Stängda psykiatriska avdelningar kopplas oftast ihop med tvångsintagna människor som behandlas med elchock och sitter inspärrade i vadderade rum i tvångströjor. Realiteten är ju ganska annorlunda. I flera fall är det så att det är patienterna som själva kommer till avdelningen. Förstås finns det också de som blir tvångsintagna men då är det oftast befogat. När det gäller manodepression handlar det endera om tvångsintagning till följd av mani som resulterat i ohållbara omständigheter för personen i fråga eller så om en depressiv period som ofta följs av självmordstankar eller/och självmordsförsök. Jag anser att det är oerhört vikigt att människor får se hur det är på en psykiatrisk avdelning. Att det inte är så makabert som man föreställer sig att det är. En av patienterna var en forskare, en en mamma till en 13-årig son och så fanns det en kvinna som tidigare kommit in på psykologprogammet men inte klarade av studierna just på grund av sina problem. Det var alltså fullt intelligenta människor. Människor som du och jag. Den andra delen av dokumentären kommer nästa söndag. Kolla in den om ni är intresserade. Den första delen kan ni ser här fram till 20 april.

Nu börjar det bli sovdags för mig. Imorgon blir det tentläsning och möte x 2.

Gonatt o Kram
H

Lång natt...

I natt har jag sett på The Practice och två avsnitt av Survivor. The Practice blev lite osammanhängande eftersom jag satt en stund på vessan och funderade om jag skall spy eller inte. Allt var frid och fröjd igår kväll men när jag skulle börja sova fick jag magont. Efter nån timme slängde jag in två panadol vilket ledde till att den sjuka magen försvann men byttes ut med illamående. Jag har idag fått reda på att andra har haft samma symptom utan att det riktigt brutit ut till magsjuka. Till saken hör att jag och magsjuka inte riktigt passar ihop. Jag har nämligen fobi för att spy. Eller nu på senare tiden har det nog mera gått över till ett kraftigt obehag men jag kan lugnt säga att det inte är min grej att spy! Jag undviker det så länge som möjligt vilket i alla fall inte är så fördelaktigt. Jag skulle ju ofta slippa må så super illa som man kan må ibland. Det lättar ju efter att man har spytt. Men nej. Trots att att jag är medveten om mitt irrationella betende så klarar jag inte av att få mig själv att spy. Istället sitter jag där i panik och hoppas in i det sista att jag slipper tömma maginnehållet ner i WC-stolen. Jag slapp det även denna gång fast jag egentligen inte skulle ha haft så mycket emot det när jag satt där för mig själv i vessan med hinken i famnen. Jag tror som sagt att jag börjat övervinna den största skräcken. Idag mår jag bättre nog men är sådär vagt illamående hela tiden. Som tur hade jag inte jobb idag. Jag skall först inkommande onsdag på ett skolningstillfälle till Norvalla så jag har tid på mej att må illa i all lugn och ro!

Eftersom jag somnade först vid halv 5-tiden sov jag ganska länge. Jag blev trots allt tvungen att släpa mig upp och plocka undan det sista inför lägenhetsvärdeingen. Nu är det avklarat och vi vet ungefär hur mycket vi/K kan begära för den när den skall säljas. Lite småsaker måste fixas till men inget märkvärdigt. Inkommande måndag har vi ett till möte och då borde tidsschemat för våra boendeomständigheter klarna.

Lite spännande var det till och med att vaka inatt. Jag såg att vår granne på andra sidan vägen skottade snö vid fyra tiden! Varför kan man ju undra. Tror dessutom att paret är pensionerade så inte var det för att de skulle till jobbet tidigt.

Ikväll blir det en lugn kväll. Vi har en del DVDn som vi ännu inte sett på så kanske det blir någon av dem. Vi såg igår på Frágiles med Calista Flockhart. Helt ok film. Den mekaniska tanten var en aningen obehaglig. Kanske jag läser några sidor i boken 'Den dagen min dotter blev galen' som jag halvvägs i för tillfället. Riktigt intressant bok. Billig dessutom om man beställer den i pocketform från Adlibris.

Nu borde jag ta en dusch och tvätta håret. Jag kommer inte ihåg när jag tvättade senast. Kanske bäst att inte försöka komma ihåg! :)

Kram
H

I soffan med en muffins

Jag är hemma i Smedsby igen. I denna stund borde jag egentligen läsa på tent till en kurs som jag inte längre kommer ihåg vad heter. Det är väl en indikation på hur hög mitt engagemang i mina studier är för tillfället. Faktum är att jag har en massa andra saker som är viktigare nu för tillfället och de kräver mycket energi och tid. Vi borde bland annat städa lägenheten och plocka bort en del onödiga saker till imorgon. Det kommer en kar hit och skall värdera lägenheten. Jo, en del av förändringarna som är på gång innefattar att sälja denhär lägenheten. Den är ju inte vår gemensamma utan K's, men det kräver vår gemensamma insats för att få lägenheten i bra skick inför värderingen och senare visningar.


Jag sitter nu i soffan och äter en gigantisk muffins som jag faktiskt bakat själv. Ungefär en gång om året anstränger jag mig lite och bakar något. Jag måste erkänna att denhär gången lyckades jag faktiskt helt skapligt. Jag är överlag inte riktigt kökslig av mig, det kan nog K hålla med om tror jag. Han blir lika förvånad varje gång jag faktiskt erbjuder mig att fixa ihop en riktig måltid från scratch! Jo jag är lat, jag erkänner. Jag disponerar min energi lite annorlunda än vissa andra helt enkelt.. det låter ju mycket bättre!


Igår blev det en ganska lång dag. Jag sov hem hemma i Nedervetil en natt till eftersom jag var så trött när jag kom hem från jobbet i tisdags. Jag hade tänkt köra iväg ganska tidigt igår men det drog ut lite, som vanligt. Slängde doggsen till Smedsby och sedan vidare till Academilln för statistikföreläsning! Jo då, där sitter jag igen och stirrar på alla siffror. Konstigt nog kände jag mig inte lika aggressiv och hysterisk som jag tänkt mig att jag skulle göra. Statisktik är inte riktigt min grej. Allt som har med siffror att göra stänger av min hjärna. Konstigt att jag faktiskt klarat av att jobba i kassa i flera år. Vem vet, kanske min inställning till statisktik blir lite positivare i och med denhär kursen. Under kan ju ske!! På kvällen efteråt blev det städning och avslutade sedan med att skura båda doggsen. De luktade inte speciellt fräscha längre. Det är alltid lika kul att se på när de kör omkring som galningar efter duschen.


Jag läste Aftonbladets hemsidor, som jag oftast gör på morgonen. Artikeln om kvinnan som ville ha dödshjälp var speciellt intressant. Jag har flera gånger sagt att om jag skulle hamna i ett sådant tillstånd där min kropp inte längre fungerar, jag skulle inte kunna röra på mig, eller prata, men mitt huvud skulle fungera som vanligt, då skulle jag inte vilja leva längre. Rena tanken på att vara tvungen att ligga instängd i sig själv utan att kunna påverka det egna livet på något sätt känns oerhört skräckinjagande Är en människa psykiskt stabil, ja, så stabil som man nu kan vara i ett sådant tillstånd, och vet vad beslutet att stänga av respiratorn och andra livsuppehållande maskiner innebär, anser jag att man skall ha rätt till det. Kvinnan säger i artikeln att hon vill gå bort med värdighet och det tycker jag man som människa har rätt till. Jag såg för en ganska lång tid sedan en dokumentär om par som åkte till Holland för att få dödshjälp. I vissa fall var det så att den ena i paret villa ha dödshjälp eftersom hon/han led av en dödlig sjukdom, i andra fall var det så att den ena led av en dödlig sjukdom och makan/maken ville dö samtidigt, så de bad om dödshjälp. På ett sätt är det ju ganska makabert, livet fungerar ju inte så att man dör samtidigt som sin partner, oftast. Men jag fick ändå känslan att det var mycket vackert. Jag vet ju själv att det är många äldre personer (även yngre) som helt tappar livslusten efter att den livslånga partnern dött. Det handlar väl om värdighet i sådana fall också. Det är aldrig enkelt när det handlar om liv och död.


Nu tror jag att det börjar bli dags att ta itu med läsandet. Eller åtminstone försöka.


Kram
Hanna

Mera spänning!

Jag fick mera spännande nyheter idag/igår. Tyvärr kan jag inte avslöja dem heller ännu men det innebär en hel del klarhet gällande min framtid, mer än det lossnar det inte nu för tillfället.

Jag är nu i Nedervetil och sover natten här. Vovarna har varit här på dagis eftersom vi var en sväng om till Hesa från fredag till lördag. Det var syster J, hennes sambo, K och jag plus en massa Emos (för att överdriva lite) som var och kolla in 30 Seconds to Mars spelning i ishallen. Jared och hans kompisar signerade skivor i Stocka på fredagen före föreställningen och J och jag gick dit för att dregla på honom lite, tyvärr kom vi för sent. Vi överlevde trots allt. Själva konserten var sådär. Jared sjöng en aningen falskt men publiken verkade nöjd i alla fall. K var givmild och gav spelningen hela 4+! Hittills är det nog Muses spelning som står högst på listan. Höjdarna på Hesaresan var: 3) kläderna jag shoppade 2) hotellfrukosten 1) skoputsmaskinen i hotellobbyn! :) Om jag någon dag blir rik skall jag skaffa mig en helt egen skoputsmaskin!

Vi hade teammöte på jobbet idag. Det är alltid lika givande att diskutera med arbetskompisarna. Att ventilera och få synpunkter på olika saker. Tyvärr är vår förman sjukskriven så hon kunde inte delta denna gång. Telefonen gick hela förmiddagen. Vi har nu fått sex nyanmälningar inom en mycket kort tid. Det verkar som om allt börjar rulla på riktigt bra nu.

Observerade/upplevde en (mindre kul) sak när jag kommit hit hemhem till Nedervetil för ett par timmar sedan. Pappa hade en enligt mig mycket onödig och väl kritisk åsikt om en viss sak jag framförde. Istället för att hantera situationen som en vuxen människa omvandlades jag till en tjafsig tonåring som inte klarar av att diskutera med ens lite vett. Skulle det ha varit en vanlig dödlig människa istället för ens förälder som stod framför mig skulle det hela ha utspelat sig totalt annorlunda. Jag kom plötsligt ihåg varför man inte bor hemma mera och att vissa saker skall man hålla för sig själv! Jag fick dendär känslan, ni kanske vet, när man har något grymt roligt på gång och vill att alla ska veta av det och man går omkring och är glad och upprymd! Så plötsligt kommer någon och slår någon skitig kommentar och tar en ner på jorden, och lite till, på fem sekunder. Ibland vill man inte ha en åsikt på riktigt trots att man frågar efter en. Man vill bara att människan ska vara glad tillsammans med en och tycka att det låter så hemskt bra allt det som man berättar. Tyvärr kan ju folk inte läsa tankar, ännu...

Vovarna har tydligen haft det riktigt bra här. Jag gav dem de nya halsbanden vi köpte från Stocka, men jag tror inte att de uppskattade dem riktigt. Hushålls pappersrullen med korv i var dock en stor hitt. Den var inte från Stocka.

Skidturen som vi åkte på var annars riktigt skön. Ca 10km blev det. Med ovallade skidor. Slå det ni. Fort gick det inte och inte såg det bra ut.

Tror det får räcka för idag nu.

Kram

H

Vinter på Ritabacka

Odjuren

Litet och sött odjur

Den första!

Jag funderade länge och väl. Skulle jag faktiskt ge mig in på dethär? Delvis är jag ofattbart lat och dessutom lider jag av en ohygglig självcensur! Jag kommer antagligen att bli stressad av att veta att jag måste skriva ett inlägg (måste enligt mig själv dvs) och att jag dessutom borde skriva något som folk tycker att är värt att läsa! Men... nu sitter jag här på vår röda soffa i vår lägenhet som är lite av ett kaos, och skriver i min blogg. Jag har aldrig sett mig själv som den typen av människor som bloggar. Jag har alltid tyckt att mitt liv är lite för trist för att dela med av det till andra och så saknar jag just dendär självdisciplinen som krävs för att uppehålla hela projektet. Men nu, i och med att det pågår en del förändringar i mitt liv (nej, nej, nej, jag är inte gravid!!), tänkte jag att det skulle vara ett bra tillfälle att pröva på dethär med att låta andra läsa om vad jag håller på med. Vad dessa förändringar mera konkret går ut på får jag återkomma till i ett senare skede. Vissa detaljer är ännu inte helt utredda. Men är det någon som vill följa med den tills vidare hemliga processen så är det fritt fram. Jag har ingen aning om hur det slutar, men för tillfälle känns det bra. Jag vet att det kommer att finnas de som ifrågasätter det hela på ett eller ett annat sätt. Jag erkänner att jag gör det själv också, men det hör till! :)
Nu är det mat som gäller. K har övertalat mig att ta en skidtur ute på isen. Skidandet har jag inget emot, men nog mina ovallade skidor från 90-talet som min syster M inhandlade när hon studerade på peffan. De har sett sina bästa dagar!

Kram
H